Ugglan

Det är skillnad att gå från 16 år till 26 år. Snart är dagen D framme, den 23 maj då man fyller 26 år, får mig att tänka tillbaks tio år. Man var väll som alla andra, naiv och odödlig. Istället för att ta itu med problem så gick man runt den, man ansåg sig själv att vara den man var och inte ändra sig för något. Idag är man medveten om livet, man är dödlig och att det funkar inte att gå omkring problemet utan man ska ta sig igenom den istället. Speciellt efter man har fått barn så är jag mer ödmjuk och kan tycka våren är vackrare än någonsin och upplever den som det vore min sista. Att inte lägga energi på andra som inte ger mig tillbaka. Jag förstår min mamma mer än någonsin att allt man gör är för kärlek till sina barn. Jag anser mig inte alls ett dugg naiv utan anser att det är jag som väljer hur jag vill leva och hantera mitt liv, jag kan ändra på mig! Jag vill INTE vara den som står fast vid, my way or the highway. Jag möter de som möter mig. Jag tittar inte på andra och ser ner på de för att de går på ett visst sätt eller ser ut på ett visst sätt.

Jag älskar att jag blir äldre för var dag som går. För varje dag finner jag mer mig själv. Det finns ingen åldersnoja. Jag ser fram emot livet! Och hoppas livet ser fram emot mig.

Det blir vad jag gör det till.