Ugglan

Nu är det dags för natt... resten av huset sover förutom jag. Som tror jag är super kvinnan, som har skaffat mindre sömnbehov. Jag somnar aldrig innan 23 nu för tiden. Sov jag in timmarna när jag var gravid? För jag har inte det behovet i dagsläget. Sömnbehovet minskar när man har spädbarn kanske? Lillan sover för det mesta bra på nätter, ammar lite nångång mot morgonkvisten normalt. Men inget skrik och inget vaggande direkt. Men jag kan gå upp kl 8 på morgon utan att känna mig direkt trött. Och då kan jag ha ett avbrott i min max 8 timmars sömn... jag klagar inte, jag får ju mera utav dagen. MEN nu är det så att min karl är som en höggravid hormonstinnig kvinna som däckar kl 21 på kvällen :) och barnen straxt innan. Så det blir oftast bara jag och Ebba kvar, vilket leder till att Ebba somnar innan mig... och sist jag.


Vad gör man såhär sent igentligen? Ingen aning. Jag har svårt att komma till ro. Jag känner att jag kan börja städa hela kåken utan problem, men vågar inte börja då det inte finns en ände... känner mig lite manisk! Mycket ideÈr och som jag vill göra. Som jag tar ut all min energi som försvann när jag var gravid. ALLT kommer nu, så det finns inte tid att sova. Som en duracell kanin. Det var lättare när jag var gravid. Det älskade jag, för då somna jag så fort jag la huvudet på kudden. MEN nu är man här igen, svårt att somna... tar minst en timma. Som jag alltid haft det innan... suck!