Ugglan

Alexander & jag började prata lite idag.

A: Minns du vad vi gjorde för fyra år sen i augusti?
J: hmmm... vi knåda ihop Hugo! :)
A: Ja sedan var vi på Kreta
J: Just det...
A: Det var tider det
J: Vi hade det jätteskönt

Det fick mig att fundera, att jag skulle aldrig få samma trygghetsrus av saker som jag fick innan Hugo fann plats i våra liv. Det finns inget som går upp mot barn! Jag har aldrig kännt ett sådant lust till att leva dagen till fullo. Och det betyder inte att jag hittar på massor utan att jag ger och tar kärlek av min familj varje dag. Hur underbart vi hade det i Kreta... så var det tipp topp för oss DÅ. Nu är bara vardagen med familjen tipp topp! Jag vill aldrig ta de för givet, som jag säkert också gör, men det är något jag kämpar och står för att leva livet fullt ut... aldrig har jag kännt mig så hemma som nu.

Då kunde nog folk anse att vårt förhållande tog fart snabbt i början, det har det alltid gjort. Men aldrig har det kännts så rätt! Jag tvekar inte idag, fast jag skulle gärna slå en stekpanna i huvudet på han ibland och han vill nog göra detsamma ibland :) det går upp & ner... helt fullkomligt normalt. Men har aldrig ifrågasatt min kärlek. Efter den kvällen så har mitt liv vänt. Tack vare dig! Jag älskar dig och vår son över allt annat och även din son Casper har en stor plats i mitt hjärta fast han inte bor hos oss på heltid och hoppas på en till liten familjemedlem i framtiden.

Jag är en förändrad människa tack vare er.