Ugglan

Fick åka hem från jobbet nyss, har jobbat nu två dagar med feber till och från... min hals ska vi inte prata om! Jag ville gärna jobba, just för att inte behöva tänka så mycket. På allt här hemma. Det är jobbigt just nu för oss, för Alex. Det är så att Casper har önskat att få bo hos sin mamma lite mer. Jag förstår honom med samtidigt som det känns jobbigt, men är lite lättare att se att det är något han önskar och mår bra av. För det handlar inte om vem han älskar mest... det har han sagt rakt ut. Tack för att han är vältalig, ingen tyst kille som tiger. Den som tiger den lider. Är detta bara en fas eller permanent? Ingen som vet idag. Vi har alla våra dörrar öppna för Casper, det vet han! Detta är ingen val VI har gjort över hans huvud, som vissa kanske vill tro. Jag vet inte hur det känns att ha skilda föräldrar, men jag förstår att man kanske vi höra hemma någonstanns lite mera. Och det kanske inte är jättekonstigt att det blir oftast mamma. Casper kanske inte är någon varannan vecka - barn längre? det vet vi inte, eller om det handlar om ett litet tag, det vet vi inte. Vi försöker läsa av han och lyssna på Casper. Vi älskar våra barn och det vet de.

Detta är inte vad vi hade trott eller tänkt och det är jobbigt, men Casper mår bra! Det är väll det som är målet?

Detta känns väldigt personligt över vår familjesituation. Detta kan ses som en skam, för att vi inte är en kärnfamilj. Men detta tänker jag på dygnet runt, även Alex... men man behöver inte tycka eller förstå att det som vi gör är rätt men man acceptera att detta är vad Casper vill. INTE vad vi vill.

Är vi bovar? Är vi dumma i huvudet? Är detta "rätt"? Vad är rätt? Vårat rätt, eller Caspers rätt?

Och nu ska vi heller inte ta ut saker i förskott, för detta kan enda handla om en viss tid. Så vi får se vart framtiden leder!