Ugglan

När jag & Hugo kom hem från min mamma igår, så hittade jag en liten igelkottsbebis, han var svårt sjuk. Så jag drog av mig tröjan och vira in den lilla stackaren och tog med han in. Så han fick sina sista andetag i värmen & kärlek. Jag gick förbi där stup i kvarten, den lilla hörnan i köket som jag lagt honom, i en papplåda med filt och i min tröja. Han hade så svårt att andas, att det knäckte mig varje gång han tog ett andetag. Jag grät ett antal tårar, och bad till gud att få lilla kotten att sluta lida. Alex kom hem och såg den lilla kotten. Han har mer mod än jag att få den lilla stackaren att avsluta dens lidande. Jag vill inte veta hur men det krävs mycket styrka av Alex att göra något sådant. För han tycker nog att det är j.kligt jobbigt att få avliva ett sådant litet djur. Men han gjorde det för lilla kottens skull. Lilla kotte vila i frid.

Alex sa till mig idag. Hade vi varit mångmiljonärer och ekonomiskt oberoende. Då hade du haft en stor lastbil, som det står Johannas Djurpatrull, we love animals.. på bilen. Du hade åkt runt och räddat alla möjliga djur. I bakluckan hade det funnits burar som är inredda med filtar óch dylikt.

Den mannen, han känner mig utan & innan.
Han trösta mig igår när jag satt och grät.
Älskar dig min underbara karl!
Jag är så glad att jag har dig i mitt liv.
Tack för en till underbar kväll.
Flera kommer att återstå :)
Du får mig att se det viktiga i livet.
PUSS