Ugglan

Jag och Alex var och lämna båda barnen på dagis. Alex gick med Casper och kom sen förbi en snabbis på Hugos dagis och sa hejdå till Hugo. Jag lämna dagis 4 min efter Alex och sa hejdå till Hugo, prata lite med dagisfröken.

Alex hade frågat mig innan, tar du med en husnyckel? (för han skulle åka och träna ganska snart innan jobbet). Då sa jag, nej det behövs inte. Det kommer inte ta lång tid när jag lämnar Hugo.

Jag går hem, med baktanke att dörren ska vara öppen och Alex hemma.
När jag kommer hem, var dörren låst och ingen öppna.
Det är verkligen ISkallt ute idag.
Tankar började virvla omkring, Gick Alex till gymmet? (eftersom bilen var hemma)
Ska jag sitta här och vänta tills han kommer hem? (endast iklädd i ett par tunna träningsbyxor) + jacka också 'är klart
Är någon annan dörr öppen hemma? Har han lagt en nyckel någonstanns?

Tittar om den finns en olåst cykel, hittar en olåst, som tillhör Alex lillebror. Jag tänker först cykla till gymmet och se om alex är där, hämta nykeln. Men kommer inte halvvägs, mina ben hugger av kylan och jag kan inte sitta på sadeln som är iskall plus att jag inte når ner till pedalerna då. Ja, jag kan cykla till Alex lillebror som är arbetslös, han är hemma. Då kan jag ringa Alex. Men kommer på när jag är framme att hans lillebror flyttade i helgen, och jag kan inte hans nya portkod. Fortsätter till min vän Monica på torget som jag vet är sjukskriven och är hemma. Men har inte mobil på mig att fråga va portkoden är, så kommer jag självklart inte ihåg den.

Nej, nu orka jag inte mer och cykla hem igen i hopp på att Alex kommer hem snart. Sätter mig på trappen och har ont i ben och tår av kylan. Jag är trött. Och vet ni vad, då hör jag någon inne i huset. Då är det Alex. Han har låst dörren efter sig, eftersom han var varit på ovanvåning och sketitt. Han har inte hört mig. Jag har varit ute och cyklat runt i 30-40 min. Frysit röven av mig. För vad? HAN VAR HEMMA hela tiden.

Vems fel var detta? bådas? ingen kommunikation emellan oss. Missuppfattningar? Men han visste att jag inte hade nykel, eller glömde han bort?

I vilket fall som helst, var jag trött och frusen så jag satt på trappen och grät, efter frustration. Vad ska jag göra? när kommer han hem? har jag hunnit frusit ihjäl tills dess?

Och jag börja gråta ännu mer när jag såg >Alex fejs , när han igentligen var hemma. Och han säger till mig, att jag borde alltid ha en hemnyckel i fickan och det inte var hans fel. Nej det var nog ingens fel i detta fall. Men kan man inte tycka mer synd om mig? jag höll ju på att frysa ihjäl alldeles ensam... utanför mitt egna hem,.


Slutet gott allting gott. Jag är nu inne i mitt varma hem! tack gode gud.