God morgon

Här har vi nästan nyss ätit frukost och det har blivit väldigt tyst, Casper har åkt till sin mamma idag ... och efter en vecka med Casper här så första dagen när han är borta så blir det sådär sjukt tyst. Han är en riktig snackpåse, han pratar hål i huvvet på en, haha. Igår så sa man tillslut :- mmm :- ahh , till allt han sa. Prata han inte med oss så pratar han med sig själv. Men man kan inte göra något annat än att skratta!

Funderar på att ringa min mamma, se om hon vill in och handla lite grejer till Hugos barnvälsignelse. Måste ju ha något att duka med, inte så roligt om det är kalt på bordet. Jag vill ha färgerna vitt, blått och silver. Alex mamma har köpt servetter, små blåa med små bebisskor på. Jag vill även ha silverljusstakar. Vi har bestämd tid och plats, så det kommer äga rum om ca en månad, då är Hugo 3 månader gammal. Han ska få ha en sån där fin klänning på sig. Även jag måste ju hitta en klänning som ska ska ha på mig.

Jag kan erkänna att min allra allra bästa vän är min mamma! Hur dum jag än kan vara ibland, så finns hon där och älskar mig lika mycket för det. När jag verkligen behöver prata, så finns hon där. När jag behöver råd, då finns hon där. Hur arg kan man inte bli på sin mamma ibland? Nog har jag blivit det många ggr, ibland med anledning och ibland med ingen anledning alls. Men hon har stått ut med mig och min tonårskris! Det tycker jag att hon ska få en medalj för.


Jag har börjat fått nojja över det här med plötslig spädbarnsdöd. Jag tittar till Hugo titt som tätt om han andas. Härom natten så fick jag panik och börja gråta. Jag vill inte ha något annat barn! Låter kanske dumt, självklart vill jag ha ett till barn. Men skulle aldrig klara av att mista Hugo, jag vill inte ersätta honom med någon annan. Jag vet att jag inte ska tänka så. Det har inte hänt och kommer säkert inte att hända, för det är sån liten chans. Men det händer för föräldrar att de mister sitt barn, hur i helvete de klarar det, vet inte? en stor styrkekram till de, de är fantastiska. Att hitta livsgläjde efter det, det är styrka! Nej, ush får prata om nått annat nu ...

Just nu: Sover Hugo och min älskling Alex klipper gräset och jag sitter här i pyamas framför datorn, men har tänkt att hoppa in i duschen. För här luktar man ju inte parfym precis.


Min älskade son Hugo, 2 månader

image4




Lillebror och Storebror

image5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0